I morgon börjar jag jobba efter 1½ års underbar mammaledighet.. Jag kan säga som så att ångesten är stor..
Det har varit prinsen och jag i vått och torrt. Vart jag gått så har han varit med, vad jag än gjort så har han varit vid min sida.
Att bli mamma innebär ett enormt ansvar och väldigt mycket oro att bära på sina axlar.
Det är också det mest fantastiska jag någonsin varit med om och varje dag med min lilla prins är ett äventyr och kärleken är så stor att den inte får plats i hjärtat!
Så är det det där med att släppa taget..
Att helt plötsligt lita på att någon annan kan ta hand om min son. Det mina vänner är det svåraste jag gjort. Någonsin gjort.
Nu börjar en ny tid min lilla prins..
Dags att ta steget ut i verkligeheten igen..
Jag önskar er en fin söndag och ber om ursäkt för detta ovanligt personliga inlägg!
Har ni varit med om det jag går igenom nu? Berätta gärna hur det kändes för just dig.
Söndagsångest-kramar från mig! / Emelie Fiffiga Systrar
19 kommentarer:
Kommer att gå jättebra men jag förstår din ångest! styrke kram Sofia förskollärare och mamma till 2
Åh Emelie! Det är så det tåras i ögonen. Så känslofullt skrivet.
Förstår din ångest fullt ut men det kommer bli jättebra!
KRAM
Tack Johanna!! puss å kram!
STOPP! Be inte om ursäkt, förstår dig precis... Min "Stora" kille har börjat på dagis och jag har gråtit många gånger när jag gått ut genom dagisgrindarna. Det som har hjälpt är att jag har fått vara hemma och mysa med lillkillen. Men om en dryg månad ska jag släppa taget och börja jobba... Skoj, för jag har världens roligaste jobb men gud så ont det gör i hjärtat att lämna hemma livet och mina små gryn, trots att det nu är till pappas vård jag lämnar dem. Inte förrän i oktober börjar det riktigt tuffa när vardagen är här på riktigt med både jobb, dagis och massa känslor.
Tack för din personlighet och hoppas ni får en mysig dag,
KRAM Sandra
Åh jag kan verkligen placera mig själv i din situation. Börjar jobba i juni och min lilla flicka ska vara med pappa i två månader innan hon börjar på förskolan. Det är oerhört jobbigt att lämna henne och släppa taget. Men vi får vara starka och klara oss igenom det... sånt är livet.
Jag ska börja inskolning på förskola med min lille prins den 10/4 så jag har precis en månad kvar att mysa hemma! ♥
Jag förstår precis hur du känner. Det var verkligen vemodigt och läskigt att börja jobba igen efter mammaledigheten. Att plötsligt lämna ifrån sig den lille som man hängt med i vått och tort så länge.
I början när Viggo gick på dagis var jag nästa sur på personalen där för att dom skulle få spendera så mycket tid med honom. Jag undrade liksom om dom verkligen förstod vilket privilegium det var för dom att få vara med min underbara son hela dagarna. :-)
Men faktum är att man vänjer sig ganska snabbt och det känsn helt ok. Men det finns inget så härligt som att komma hem från jobbet och mötas av kramarna från den lille.
Lycka till imorgon!!
Det är verkligen inte lätt och det ska det inte behöva kännas heller tycker jag. Har idag två tonåringar men kommer ihåg som igår när de skulle börja. Det var blandat, dels såg jag att de älskade att leka med andra barn men det högg i hjärtat varje dag. Har alltid varit hemma mycket med dem och valt korta arbdagar för jag är en av dem som aldrig riktigt kunnat vänja mig vid att vi skulle vara ifrån varandra mer än vi sågs. Samtidigt måste man jobba, gäller att hitta en balans.
Det kommer gå jättebra men såklart är saknade stor allra helst i början, kram Marie-Louise
Usch, vill inte ens tänka på när tjejerna ska börja dagis... Är ett tag tills dess men tiden går ju så vansinnigt snabbt!
Tror det är jobbigare för mamman än barnet. Kommer gå jättebra!!
Kram Elin
Jag släppte inte iväg nån av mina 4 till dagis. Var hemma med dom tills minsta började skolan. Då¨jobbade jag lite deltid. Kanske höll jag dom för hårt intill mej. Det jag märker mest på är en fasansfullt dålig pension. För att jag valde att vara hemma med mina små. Men jag hoppas det löser sej på nåt sätt när den dagen kommer!
Det är tufft, men det går över. När min dotter skolades in på dagis kändes det superviktigt för mig att jag skulle förmedla till henne att hon skulle få det bra och att jag litade till 100% på personalen. Men när jag satt med henne i knät så rann tårar som hon inte fick se. Asjobbigt.
Sen har hon alltid trivts så bra att hon blivit skitsur när jag hämta, för hon vill inte gå hem. De gånger hon blivit glad kan räknas på en hand. ;-)
Jag kommer även ihåg när jag gick på promenad första gångerna själv utan vagn. Var gör man av armarna liksom?? ;-)
All förändring skapar oro. Men det finns också både bra och dåliga saker med allt, så försök hitta de bra sakerna och tillåt dig att vara glad för dem, även när det jobbiga är skitjobbigt.
STOR KRAM!!
Som många förstår jag känslan och "oron". Eller kontrollen kanske. Men som sagt det blir bra, och det är bra för barnen att få utvecklas i den sociala gemenskapen med sina kompisar på dagis :) Även om dom såklart lär sig och utvecklas minst lika mycket hemma men oftast har dom det himla bra på dagis. Jag får sällan med mig mina två hem när jag ska hämta dom :)
Ha bara tillit och snabba avsked vid lämning- ring hellre efter 10 minuter och hör hur det går. Säger det både som mamma och "dagisfröken".
Lycka till, kram!!
Åh, vad svårt!
Det är oerhört jobbigt att lämna det käraste ifrån sig. Så jobbigt att vi omstrukturerat våra liv för att slippa med de två största som visade tydligt att de inte trivdes på dagis. Den yngste däremot, han trivs, och går gladeligen dit, och gladeligen hem när jag hämtar. Skönt både ock.
Lycka till!
Jomen visst har jag gått igenom samma, fast det var ett tag sen. Sonen älskade och vara på förskolan, så det var nog mest jag som hade ångest. Men jag förstår så väl hur du känner, hoppas du kan sova nu inatt.
Varm kram
AnnaMaria
Massor, massor, massor av kramar!
Försök nu att sova gott i natt! Jag lovar att det kommer att gå bra!!Karmis mommo o moha
Vad du skriver fint.... förstår verkligen din ångest! Men det kommer att gå BRA!
Tack för att du delade med dig - absolut inte att be om ursäkt för :)
Kram Marie
Tack fina ni för era kommentarer! Det känns skönt att fler än jag har känt så här! Kram emelie
Det var en extrem ångest för oss med! Det är ju ganska naturligt, och bra, att man är lite orolig inför att någon annan ska ta hand om barnen men till 99% är alla dagis/dagmammor helt fantastiska!
Barnen behöver mer stimulans och får det genom att umgås med/bredvid nya vänner. Dagis är helt fantastiskt. :) Och olyckor kan ju hända hemma likväl.
Och tänk på att det egentligen är värst för föräldrarna! När dagisinskolningen är klar kommer ditt barn älska dagis men samtidigt kommer du fortsatt vara gudinnan för barnet när du hämtar. :)
Lycka till!!
Åh, jag vet precis hur det känns :). Men vet du? Det kommer att gå så bra så. Försök bara att inte överföra din ångest och oro på Lill-Prinsen.
Tack gode guuuud så slapp jag inskolningen av Lill-Fisan. Det tog maken.
Men den där gastkramande oron och ångesten kan fortfarande gripa tag i en när som helst. Men man lär sig hantera det.
Skicka en kommentar