söndag 30 oktober 2011

En gammal sliten vän


Vad är nu detta tänker ni nog nu.. För en sak är säker, den här lilla saken är inte vad den än gång var. Älskad över allt annat var den en gång för si sådär 45-50 år sedan.
Det ni ser framför er är faktiskt vår pappas älskade nalle. Många gånger har den tröstat, på många äventyr har den varit med och så många gånger har den lugnat en sömnig liten pojke till sömns.
Den är så väl använd denna lilla nalle att man nästan inte längre kan se att det är en nalle. Nosen är borta, armarna saknas och enbent är den stackarn men älskad det har den varit. Så älskad som alla nallar säkert skulle vilja vara.
Vad gör väl det om man mister ett ben eller två, att få så mycket kärlek från en liten pojke måste betyda allt för en liten nalle.


 Lagad många gånger är han men oj så charmig, inte sant?
Nu sitter han i ett litet nalleskåp hos våra föräldrar och vi tror minsann att han ibland känner sig lite ensam och saknar den där lilla sömnige pojken..
Vad tror ni?

 


Som tur är sitter han inte ensam där i skåpet, han har sällskap av Herr Kanin som oxå tillhört samma lilla pojke. Det råder dock inga tvivel om vem som var populärast av de två..

Har du din nalle kvar? Leta rätt på honom och ge honom en kram ibland när ingen ser.. han var ju trots allt din bästa vän då för länge sedan..


Nalliga söndagskramar från oss!  Fiffiga Systrar


Psst..En nallelåt kan ju passa fint idag.. Lyssna här!

10 kommentarer:

Marthina, Holmbytorp sa...

Men gud så fint... jag trodde först det var en svamp eller nåt! Vilken kärlek den nallen måste ha upplevt. Tusen kramar och tack för er fina hälsningar häromdagen! Marthina

Jennie sa...

Har också en kär liten vän här hemma som är skavd och lite ihopklämd efter all den kärlek den fick när en annan var liten.

Nu hittar lillgrabben den ibland och vill gosa så fort det finns möjlighet.
Vad skulle man göra utan dessa älskade kramdjur...

Ha en riktigt mysig dag och tack för den fina kommentaren inne hos mig! kram Jennie

Fröken Kråknäs sa...

Min kära nallevän; gul och sliten, sitter i sovrummet tillsammans med makens vita och slitna och vakar över oss. De andas en symbolisk trygghet..

Ha en skön söndag!
Kram Katarina

Linda sa...

Oj så fint! Bilderna ta mig till sången om Teddybjörnen Fredriksson!
För några månader sen fick jag min gamla nalle av min mamma, hon hade hittat både min och min brors nalle uppe på deras vind, och räddat domdärifrån. Så nu sitter hon här i vårt sovrum, min nalle, som jag döpte till Sara den julafton jag fick henne!

Ha en skön söndag!

Kram Linda

Ninette sa...

Vad härligt! Min kära Ludde hänger också med sen jag var liten, det enda kramdjuret jag håller fast vid - känns ju nog lite speciellt, och man kan verkligen se att nån har tyckt om den hunden, så full av hål som den är!

Lantlig Charm-Petra sa...

Ja visst syns det att den var älskad! Min älskling var en blå kanin i plysch som hette plutten. Han är oxå lagad många gånger å lldeles sönder gosad å kramad, hihi. Får nog leta rätt på han och ge han en plats i hemmet istälelt för i en låda, stackarn!

Ha en fin söndag!

Kramar Petra

Gunillasljusglimtar sa...

Åh va härligt att ni viar upp den söte nallen,Han hade ju en alldeles egen dag i torsdags oxå!Det var NALLENS DAG då...Jag har inget sånt kvar men jag hade ju en filt som jag snutta på istället! Kram på er Gunilla

Sanna sa...

Hej Fiffiga systrar!

Här var det verkligen hemtrevligt må jag säga. Söt header har ni också. Tack för titten hemma hos mig. Det vita vid pumpan är benknotor. I samma inlägg visade jag även hur man gör - om ni skulle vara intresserade av att pyssla ihop några själv ;)

Jag hade ingen nalle utan en vit/brunprickig mjukishund istället. Han var mitt allt och en trogen vän. Fniss.

Kram Sanna

Hjem Kära Hjem sa...

Vilken härlig nalle!! Jag har en liten vit nallebjørn som ammam hittade på vinden för inte länge sen, den sitter nu i fönstret på sovrummet o ser ut över fjorden!

Klem Anna

Sandypants sa...

Vilket fint inlägg! Kommer ihåg min egna favorit... Rosa Pantern nallen =)
Kramar till er!
Sandra