Jag har länge tänkt att jag skulle ta mig ut i skogen och plocka svamp. Jag älskar att plocka svamp nämligen men tiden har inte räckt till och jag har förtvivlat lyssnat och läst om alla andras svamplycka, men så i söndags fick jag chansen. Jag lämnade prinsen hos sin far och så tog jag hunden med mig ut i skogen. Bara vovven och jag och skogens sus.. ah! Livskvalitet!
Så när jag gick där som bäst och kastade pinnar åt min lycksaliga hund (som behöver mycket mer mattetid än vad han får) snubblade jag nästan över lysande gula kantareller. Så stolta och fina bara var de där vid mina fötter.. Vilken lycka!
Håller ni inte med mig om att när man väl sett en svamp så är det som att svampblicken åker på och så hittar man helt plötsligt svampar lite överallt? Särskilt så tycker jag att det är med trattkantarellerna. De är ju lite luriga till färgen men har man fått syn på en så ser man trattkantareller överallt sedan..
Lyckan var total när jag hittade både gula kantareller, trattkantareller och svart trumpetsvamp.
Jag återvände till man och barn med massor av svamp och helt ny energi och livsglädje.
Tänk vad lite skog, en hund och lite svamp kan göra för självkänslan.
Hoppas ni får en fantastiskt härlig tisdag mina vänner!
Smörstekta kantarellkramar från lilla mig! / Emelie Fiffiga Systrar







