Mårbackan är mig trogen..

Jag har inga gröna fingrar. Det är faktiskt så hur mycket jag än försöker förneka det! Jag älskar växter och blommor men tyvärr går de alltför ofta en grym död tillmötes när de får flytta hem till mig. Jag glömmer bort att vattna de små liven och så när jag väl vattnar så dränker jag de istället..  Inte, inte bra om man är blomma..

Men det finns en blomma som är mig trogen i alla lägen och som varje år lurar mig att tro att jag faktiskt har lite gröna fingrar, om så lite lätt ljusgröna..

Mårbackan! Älskade sköna pelargon. I flera år har jag nu lyckats att övervintra mina ståtliga pelargoner. Varje år tror jag att de dött av min obarmhärtiga frånvaro med både vatten och näring under flera mörka vintermånader, men till min glädje och förvåning spirar de lika troget varje vår!

Vad är då receptet på min framgångssaga? Ja man ska tydligen ställa ner de små liven i källaren när mörkret kommer och så ska man helt sonika glömma bort deras existens under vintermånaderna och på sin höjd ge lite vatten en gång när man råkar gå förbi och sätter i halsen för att man glömt bort de helt och hållet...Så framåt vårkanten ( i år lyckades jag glömma de till april och det var nog lite väl länge) plockar man upp de och beskär de och så får de stå i ljust fönster tills de börjar spira. Då planterar jag om de i större krukor.

 

Detta brutala sätt är ingenting jag har läst i någon bok eller så men som ni ser så blommar mina pelargoner ståtligare och ståtligare för varje sommar. Nu är de 4 år gamla och visst måste det innebära att de tycker om min tuffa behandling.. 5 stycken vita och rosa pelargoner har jag klarat så länge.. De vita är minsann en liten kinkigare sort men de blommar i varje fall.



Så med detta som bevis så tänker jag fortsätta att lura mig själv att jag minsann har gröna fingrar och kan det här med växter..

om de så bara är lite lätt ljusgröna..

Önskar er en härligt solig sommarfredag!

Pelargonkramar från mig! / Emelie  Fiffiga Systrar

Pin It